Inlägg taggade med ‘Båven’

Vi är många som gärna skulle vilja ha ett sjökort över Båven. Sjöfartsverket har sjökort över ett antal större sjöar i Sverige, dock inte Båven.

Det senaste ”sjökort” med djupsiffror som jag känner till, gjordes 1953 av en Arvid Laurén (om jag tolkar namnteckningen rätt). Han lodade hela sjön med något hundratal meter mellan mätpunkterna, och ritade in djupkurvor för var 10:de meter (10-20 m, 20-30 m, osv).

På senare år har Sparreholms Båtklubb låtit trycka upp en enkel inplastad ”grundkarta”, med markeringar för många av de talrika grund som finns i Båven. Den kartan blev mycket populär och har tyvärr sålt slut. Det talas om att trycka en ny upplaga om man kan hitta ett tryckeri som kan göra jobbet till ett rimligt pris.

För några år sedan gjorde Anders Reutermo en revision av Arvid Lauréns ”sjökort”, där han även markerade många grund (såvitt jag kan se, ungefär samma som på båtklubbens karta). Det kortet är uppdelat på fem inplastade A-3 ark. Men jag tror tyvärr inte att det finns att köpa.

Ingen av de här kartorna gör anspråk på att vara exakta eller fullständiga. Det finns inga kordinater för de markerade grunden och det finns inte heller några uppgifter om hur djupt de ligger, eller vilket omfång de har. Risken att ”hitta” nya omarkerade grund är också ganska stor, när vattenståndet är lågt.

Men jag tycker ändå att båtklubbens grundkarta är till stor hjälp. Man vet ungefär var grunden finns och kan skärpa uppmärksamheten och anpassa farten, när man kommer i närheten av de röda prickarna.

Ett av problemen är dock att dessa kort bara finns på papper. Många båtägare använder idag en elektronisk GPS istället för papperssjökort och skulle ha stor hjälp av om det fanns någon form av digitalt sjökort för Båven. Då skulle man kunna få en betydligt större exakthet i koordinater och djupangivelser. Men detta finns alltså inte.

Båvenkarta i digitalt format (klicka på bilden)

Själv kör jag med en liten bärbar dator och har kopplat en GPS-antenn till den. Som karta använder jag friluftskartan pro, från Garmin. Den innehåller ingen sjökortsinformation, men jag har lagt in alla grund från båtklubbens karta i ett eget lager. Naturligtvis stämmer inte koordinaterna exakt, eftersom jag utgått från båtklubbens enkla papperskarta, men det tänker jag rätta varefter jag passerar grunden. (Om någon vill ha mina tillägg i digital form, så är det bara att maila mig.)

På många håll i landet har man en liknande situation. Gamla oprecisa papperssjökort som många gånger innehåller rent felaktig information. På en del av dessa platser har man samlat båtägare, fritidsfiskare, markägare och andra i ett projekt för att skapa modernt och tillförlitligt sjökort. Man menar att det främjar sjösäkerhet, turism och fiske. För att bekosta det hela har man fått EU-medel. (Läs t.ex. Sjökortens historia på Storsjön, där berättar man om bakgrunden och hur de genomfört projektet.)

Kanske vore detta något även för oss som har Båven i våra hjärtan!? Hör gärna av dig om du tycker det vore en bra idé, eller om du har synpunkter och information som du vill dela med dig av. Blir vi några stycken så kan ett sådant projekt mycket väl vara genomförbart även här!

Sent en kulen natt, en tid före andra världskrigets slut, rullade ett tåg in på bangården i det lilla samhället Sparreholm. Ut ur tåget hoppade soldater i tyska uniformer och började lasta av stora godslårar, till en lastbil som väntade på stationsområdet.

Folket i bygden var i och för sig vana vid tyska besök. De senaste 25 åren hade Herman Göring ofta varit på besök hos sin gode vän och partibroder, Eric von Rosen på Rockelstad slott, beläget underbar vackert invid Båvens strand, någon halvmil söder om Sparreholm.

Rockelstad slott, vackert beläget invid Båvens strand

Herman Göring var vid den här tiden utsedd till riksmarskalk i Tyskland och var Hitlers närmaste man, så när han kom på besök gick det knappast obemärkt förbi i bygden.

Men just den här kvällen var det något speciellt i görningen. Dom brukade inte komma mitt i natten och soldaterna var ovanligt många. Dessutom verkade dom nervösa, några ställdes att vakta medan andra lyfte och kånkade på de tunga lårarna. Ömsom manade befälen soldaterna att vara mer tysta och varsamma, ömsom manades de att snabba på.

OBS! Bilden är från ett helt annat tillfälle.

Antagligen var det meningen att händelsen skulle passera obemärkt förbi. Men trots att det skett i skydd av mörkret, hade några naturligtvis sett vad som hänt. Kanske hade stinsens dotter vaknat av oljud från bangården, kanske var det änkan efter handelsmannen som haft svårt att sova. Några var i alla fall vakna och såg vad som pågick. ”Var det inte lite konstigt att komma mitt i natten?” och ”varför så många soldater?” och ”vad var det egentligen i dom där lårarna?” Snacket gick på bygden…

När nazisterna var besegrade och den hemska sanningen började rullas upp, tog spekulationerna ytterligare fart. Nazisterna hade ockuperat och skövlat halva europa och utöver allt lidande och död, hade de också stulit med sig enorma krigsbyten. Guld, ädla stenar, konst och antikviteter från både privata samlingar och statliga muséer.

Herman Göring hade dessutom byggt upp en ansenlig privat förmögenhet inför och under kriget. Han ägde och kontrollerade Reichswerke AG, en av Tysklands tre största koncerner inom järn, vapen och maskinindustri. När företaget var som störst hade man 600 000 anställda, varav över hälften var tvångsarbetare. Eftersom Göring också var ansvarig för femårsplanen och hade stort inflytande över beställningar till krigsmakten, så kan man förstå att han var en förmögen man när kriget gick mot sitt slut.

OBS! Bilden är ett arrangemang

Göring såg slutet på tredje riket rycka allt närmare och det stod inte på innan ryssarna skulle knacka på hans dörr. Han måste gömma undan sina skatter och det illa kvickt! Frågan var bara VAR…? Hos diskreta schweiziska bankirer? I någon alpsjö i Bayern? På andra sidan jorden hos någon diktator i latinamerika? Eller – varför inte? – hos sin gode vän och politiske bundsförvant, greven på Rockelstad, i det neutrala Sverige?

De anklagade i nürnbergrättegången.

Mot slutet av kriget var det många svenska nazister som tvådde sina händer. ”Jag visste ingenting… om jag bara hade vetat så hade jag aldrig…”. I takt med att omfattningen av det industriella massmordet blev allt mer känt, desto viktigare blev det att förneka och svära sig fri. När nürnbergsprocessen började i november 1945, och dödsdomarna började falla, blev det helt akut. Man ville så att säga inte bli påkommen med krigsbyten och tandguld från judiska koncentrationslägerfångar i källaren…

På Rockelstad gick livet sin gilla gång, ända tills den där morgonen, något år efter krigsslutet… Holger var son till en av de anställda på gården och hade precis fyllt 9 år. Just den här morgonen hade han vaknat extra tidigt och gått ut för att tömma pottan, när han fick se något märkligt.

En skattkarta till nazisternas guld, skulle många vilja ha. Den här leder dock ingenstans...

Greven och en av hans närmaste män höll på att lasta några stora packlårar i en av båtarna. Holger hade aldrig tidigare sett greven lyfta något liknande för egen hand, och blev därför stående bakom ett träd och smygkikade på vad som hände.

Efter en stund hade de två männen baxat ner allt i båten och rott en bra bit ut i viken, ut mot Rockelstafjärden. Till sist lade de ifrån sig årorna och började tippa lasten överbord. Häpen såg pojken på det märkliga som hände där ute på vattnet. Men även om han inte riktigt förstod vad det var han såg, så tog han snabbt några landmärken så att han visste var de hade dumpat lårarna…

- När jag blir stor, tänkte Holger, ska jag lära mig att dyka…

———————————————————
VARNING! Den här berättelsen är en skröna (eller skepparhistoria…!?), en färgstark och mustig berättelse som jag hört i flera olika versioner. I den ena var det Holger (fingerat namn) som såg skatten dumpas i Båven, i den andra var det en jägare som såg skatten dumpas i en närbelägen tjärn. Säkert finns det flera andra versioner också (hör gärna av dig om du vet något). Och säkert berättas det liknande historier på andra platser runt om på jorden.

En skröna består ofta av flera delar som går att belägga (Eric von Rosen var nazist, Herman Göring var ofta och hälsade på på Rockelstad) och andra delar som bara bygger på hörsägen och muntlig berättartradition. Och för varje gång som historien berättats vidare, har den antagligen ”förbättrats” något lite i kanten… Det är just detta som gör skrönan så spännande, för vem vet – kanske är det just den här versionen som är sann!?

Den senaste tiden har jag varit ute med Olydia nästan varje dag, och ska även ut torsdag, fredag och lördag. Det gäller att passa på när det är fint väder.

För varje tur vågar jag mig lite längre ut och upptäcker en ny vik nästan varje dag. Och just detta är så fantastiskt med sjön Båven – det finns hur många vikar, uddar och öar som helst. Naturen är så skiftande, på ena sidan är det jordbruksmark och lövskog, på andra sidan är det barrskog och klippor. Och det finns hela tiden något nytt att upptäcka.

Den här bilden är från i måndags när vi var ute vid Mörksundsviken, bakom St Valö. Det var alldeles lugnt där inne och man kan nästan ana att jag har det ganska gott där i solen…

Jag njuter i solen ute på Mörksundsviken

Idag har jag äntligen varit ute med Olydia en allra första test-tur, för att se hur hon är att manövrera. Helt underbart! Olydia går jättefint i vattnet och jag hade inte behövt oroa mig för att angöra bryggan. Det gick jättebra!

Kapten rödskägg styr fartyget mellan kobbar och skär

Vi åkte ut från Sparreholms båthamn och rundade några öar innan vi kom ner i Rockelstafjärden. Vi passerade den och la oss i lä bakom en udde, så att Jörgen och Cristoffer kunde ta ett dopp. David och jag höll oss kvar på båten, så varmt var det inte…

David kopplar av i solen på fördäck

På hemvägen började det blåsa upp lite ute på Rockelstafjärden, men Olydia tuffade på så fint. När vi kom in i hamnen vid Sparreholm så var det nästan helt lugnt och det gick som sagt nästan helt smärtfritt att lägga till.

Många som har följt det här projektet har nog undrat om det aldrig skulle bli någon premiärtur. Det har ju dragit ut en hel del på tiden. Jag kan bara säga att alla små detaljer i ett sånt här projekt tar mycket längre tid än vad åtminstone jag har kunnat föreställa mig. Men så är jag ju en riktig tidsoptimist också.

Fördäcket möblerat för trevliga stunder på sjön

Men nu är alltså den första testen avklarad. Officiell invigning med pompa och ståt blir någon gång när väderprognosen ser lovande ut. Jag återkommer med datum.

Vi började dagen med att montera hydraulkolven till styrningen, reglagevajrar, batterianslutning och sedan testade Johan att vrida på startnyckeln för att kolla om det fanns spänning. Gissa om vi blev förvånade när motorerna startade direkt – INNAN vi hade anslutit bensinslangarna.

Men allt har sin förklaring. Dom testkör motorerna innan dom går till försäljning. Det måste han funnits lite soppa kvar i insprutningen, tillräckligt för att motorerna skulle kunna hoppa igång.

Johan monterar reglagevajrar

Imorgon ska vi fylla hydraulolja i systemet och sedan ska båten vara klar för premiärturen. Nu hoppas vi bara på lite fint sommarväder!

Nu går bygget av husbåten in i ett intensivt skede. Igår (torsdag) kom Patrik upp till Sparreholm och gjorde de några elarbeten. Dessutom fick jag efter mycket ”om” och ”men”, äntligen de nya motorfästena. Ikväll fick jag hjälp av Magnus, Daniel och Ralle att sätta på motorerna.

Daniel, Magnus och Ralle monterar motorerna!

Imorgon ska jag ut med Johan och Kari och koppla in hydraulstyrningen, el och bensin. Om allt går enligt planerna så kan vi åtminstone starta motorerna för första gången. Kanske, kanske att det kommer en rapport från någon slags betatestning på söndag.

Någon gång nästa vecka kan det tänkas bli officiell invigning och en första premiärtur! Vi får se…

Idag har vi varit ute vid hamnen och satt upp markisen på Olydia. Det var varmt som en bakugn och det visade sig att det saknades en bult för att kunna justera höjden på markisen. Men nöden är uppfinningarnas moder, så det fick gå med en gängstång och några muttrar tills vidare.

Nu när jag ser markisen på plats så tror jag att man ska öka lutningen något. Den står nästan FÖR rakt ut när man vevar ut den. Det kan bli problem om det skulle regna. Men annars börjar det verkligen bli riktigt, riktigt fint nu!