Arkiv för kategorin ‘Båven’

Vi är många som gärna skulle vilja ha ett sjökort över Båven. Sjöfartsverket har sjökort över ett antal större sjöar i Sverige, dock inte Båven.

Det senaste ”sjökort” med djupsiffror som jag känner till, gjordes 1953 av en Arvid Laurén (om jag tolkar namnteckningen rätt). Han lodade hela sjön med något hundratal meter mellan mätpunkterna, och ritade in djupkurvor för var 10:de meter (10-20 m, 20-30 m, osv).

På senare år har Sparreholms Båtklubb låtit trycka upp en enkel inplastad ”grundkarta”, med markeringar för många av de talrika grund som finns i Båven. Den kartan blev mycket populär och har tyvärr sålt slut. Det talas om att trycka en ny upplaga om man kan hitta ett tryckeri som kan göra jobbet till ett rimligt pris.

För några år sedan gjorde Anders Reutermo en revision av Arvid Lauréns ”sjökort”, där han även markerade många grund (såvitt jag kan se, ungefär samma som på båtklubbens karta). Det kortet är uppdelat på fem inplastade A-3 ark. Men jag tror tyvärr inte att det finns att köpa.

Ingen av de här kartorna gör anspråk på att vara exakta eller fullständiga. Det finns inga kordinater för de markerade grunden och det finns inte heller några uppgifter om hur djupt de ligger, eller vilket omfång de har. Risken att ”hitta” nya omarkerade grund är också ganska stor, när vattenståndet är lågt.

Men jag tycker ändå att båtklubbens grundkarta är till stor hjälp. Man vet ungefär var grunden finns och kan skärpa uppmärksamheten och anpassa farten, när man kommer i närheten av de röda prickarna.

Ett av problemen är dock att dessa kort bara finns på papper. Många båtägare använder idag en elektronisk GPS istället för papperssjökort och skulle ha stor hjälp av om det fanns någon form av digitalt sjökort för Båven. Då skulle man kunna få en betydligt större exakthet i koordinater och djupangivelser. Men detta finns alltså inte.

Båvenkarta i digitalt format (klicka på bilden)

Själv kör jag med en liten bärbar dator och har kopplat en GPS-antenn till den. Som karta använder jag friluftskartan pro, från Garmin. Den innehåller ingen sjökortsinformation, men jag har lagt in alla grund från båtklubbens karta i ett eget lager. Naturligtvis stämmer inte koordinaterna exakt, eftersom jag utgått från båtklubbens enkla papperskarta, men det tänker jag rätta varefter jag passerar grunden. (Om någon vill ha mina tillägg i digital form, så är det bara att maila mig.)

På många håll i landet har man en liknande situation. Gamla oprecisa papperssjökort som många gånger innehåller rent felaktig information. På en del av dessa platser har man samlat båtägare, fritidsfiskare, markägare och andra i ett projekt för att skapa modernt och tillförlitligt sjökort. Man menar att det främjar sjösäkerhet, turism och fiske. För att bekosta det hela har man fått EU-medel. (Läs t.ex. Sjökortens historia på Storsjön, där berättar man om bakgrunden och hur de genomfört projektet.)

Kanske vore detta något även för oss som har Båven i våra hjärtan!? Hör gärna av dig om du tycker det vore en bra idé, eller om du har synpunkter och information som du vill dela med dig av. Blir vi några stycken så kan ett sådant projekt mycket väl vara genomförbart även här!

Sent en kulen natt, en tid före andra världskrigets slut, rullade ett tåg in på bangården i det lilla samhället Sparreholm. Ut ur tåget hoppade soldater i tyska uniformer och började lasta av stora godslårar, till en lastbil som väntade på stationsområdet.

Folket i bygden var i och för sig vana vid tyska besök. De senaste 25 åren hade Herman Göring ofta varit på besök hos sin gode vän och partibroder, Eric von Rosen på Rockelstad slott, beläget underbar vackert invid Båvens strand, någon halvmil söder om Sparreholm.

Rockelstad slott, vackert beläget invid Båvens strand

Herman Göring var vid den här tiden utsedd till riksmarskalk i Tyskland och var Hitlers närmaste man, så när han kom på besök gick det knappast obemärkt förbi i bygden.

Men just den här kvällen var det något speciellt i görningen. Dom brukade inte komma mitt i natten och soldaterna var ovanligt många. Dessutom verkade dom nervösa, några ställdes att vakta medan andra lyfte och kånkade på de tunga lårarna. Ömsom manade befälen soldaterna att vara mer tysta och varsamma, ömsom manades de att snabba på.

OBS! Bilden är från ett helt annat tillfälle.

Antagligen var det meningen att händelsen skulle passera obemärkt förbi. Men trots att det skett i skydd av mörkret, hade några naturligtvis sett vad som hänt. Kanske hade stinsens dotter vaknat av oljud från bangården, kanske var det änkan efter handelsmannen som haft svårt att sova. Några var i alla fall vakna och såg vad som pågick. ”Var det inte lite konstigt att komma mitt i natten?” och ”varför så många soldater?” och ”vad var det egentligen i dom där lårarna?” Snacket gick på bygden…

När nazisterna var besegrade och den hemska sanningen började rullas upp, tog spekulationerna ytterligare fart. Nazisterna hade ockuperat och skövlat halva europa och utöver allt lidande och död, hade de också stulit med sig enorma krigsbyten. Guld, ädla stenar, konst och antikviteter från både privata samlingar och statliga muséer.

Herman Göring hade dessutom byggt upp en ansenlig privat förmögenhet inför och under kriget. Han ägde och kontrollerade Reichswerke AG, en av Tysklands tre största koncerner inom järn, vapen och maskinindustri. När företaget var som störst hade man 600 000 anställda, varav över hälften var tvångsarbetare. Eftersom Göring också var ansvarig för femårsplanen och hade stort inflytande över beställningar till krigsmakten, så kan man förstå att han var en förmögen man när kriget gick mot sitt slut.

OBS! Bilden är ett arrangemang

Göring såg slutet på tredje riket rycka allt närmare och det stod inte på innan ryssarna skulle knacka på hans dörr. Han måste gömma undan sina skatter och det illa kvickt! Frågan var bara VAR…? Hos diskreta schweiziska bankirer? I någon alpsjö i Bayern? På andra sidan jorden hos någon diktator i latinamerika? Eller – varför inte? – hos sin gode vän och politiske bundsförvant, greven på Rockelstad, i det neutrala Sverige?

De anklagade i nürnbergrättegången.

Mot slutet av kriget var det många svenska nazister som tvådde sina händer. ”Jag visste ingenting… om jag bara hade vetat så hade jag aldrig…”. I takt med att omfattningen av det industriella massmordet blev allt mer känt, desto viktigare blev det att förneka och svära sig fri. När nürnbergsprocessen började i november 1945, och dödsdomarna började falla, blev det helt akut. Man ville så att säga inte bli påkommen med krigsbyten och tandguld från judiska koncentrationslägerfångar i källaren…

På Rockelstad gick livet sin gilla gång, ända tills den där morgonen, något år efter krigsslutet… Holger var son till en av de anställda på gården och hade precis fyllt 9 år. Just den här morgonen hade han vaknat extra tidigt och gått ut för att tömma pottan, när han fick se något märkligt.

En skattkarta till nazisternas guld, skulle många vilja ha. Den här leder dock ingenstans...

Greven och en av hans närmaste män höll på att lasta några stora packlårar i en av båtarna. Holger hade aldrig tidigare sett greven lyfta något liknande för egen hand, och blev därför stående bakom ett träd och smygkikade på vad som hände.

Efter en stund hade de två männen baxat ner allt i båten och rott en bra bit ut i viken, ut mot Rockelstafjärden. Till sist lade de ifrån sig årorna och började tippa lasten överbord. Häpen såg pojken på det märkliga som hände där ute på vattnet. Men även om han inte riktigt förstod vad det var han såg, så tog han snabbt några landmärken så att han visste var de hade dumpat lårarna…

- När jag blir stor, tänkte Holger, ska jag lära mig att dyka…

———————————————————
VARNING! Den här berättelsen är en skröna (eller skepparhistoria…!?), en färgstark och mustig berättelse som jag hört i flera olika versioner. I den ena var det Holger (fingerat namn) som såg skatten dumpas i Båven, i den andra var det en jägare som såg skatten dumpas i en närbelägen tjärn. Säkert finns det flera andra versioner också (hör gärna av dig om du vet något). Och säkert berättas det liknande historier på andra platser runt om på jorden.

En skröna består ofta av flera delar som går att belägga (Eric von Rosen var nazist, Herman Göring var ofta och hälsade på på Rockelstad) och andra delar som bara bygger på hörsägen och muntlig berättartradition. Och för varje gång som historien berättats vidare, har den antagligen ”förbättrats” något lite i kanten… Det är just detta som gör skrönan så spännande, för vem vet – kanske är det just den här versionen som är sann!?